Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2011

För vi en politik som ser till att människor kommer i jobb så bryter vi utanförskapet och då uppnår vi god integration…

Vi skulle i och för sig kunna lägga en grund för att invandrare lättare får jobb redan vid gränsen, genom vår migrationspolitik. Per Gudmundsson på SVD jämför i en artikel den 28/3 Sverige med Kanada. I Kanada består migrationen till 65% av arbetskraftsinvandrare. Därtill konstaterar Gudmundsson att man aktivt planerar vilka som får komma in genom ett poängsystem som gynnar högutbildade, vissa sektorer, arbetsför ålder mm. Vidare är arbetskraftsinvandraren ekonomiskt ansvarig för anhöriginvandrande under viss tid. Han har helt rätt i att Kanada gör en uträkning där invandringen redan på kort sikt ska gynna landet ekonomiskt och menar att vi i Sverige som hyllar den Kanadensiska framgången på integrationsområdet aldrig skulle kunna acceptera att motsvarande system infördes här.

Jag måste ge Gudmundsson helt rätt i hans analys. Jag tycker att det oerhört viktigt att vi bidrar så mycket vi kan till att hjälpa människor som flyr undan förföljelser, krig och andra umbäranden. Jag gillar regeringens överenskommelse med Miljöpartiet och uppskattar även möjligheten till större rörelsefrihet som skulle bli resultatet av att en person med permanent uppehållstillstånd kan flytta till ett annat EU-land för att söka jobb, men ändå ha kvar möjligheten att komma tillbaks till Sverige.

Men, vi skulle därtill kunna plussa på arbetskraftsinvandringen rejält och där skulle man kunna använda sig av ett Kanadainspirerat poängsystem.

Oavsett om man flytt eller arbetskraftinvandrat möts den nyanlände utav flera hinder. När jag arbetade på en antidiskrimineringsnivå blev jag varse en undersökning på bostadsmarknaden, en sk situation testing som utförts av Hyresgästföreningen under år 2007:

”Hyresgästföreningen har undersökt om hyresvärdar diskriminerar bostadssökande. Drygt 100 bostadsföretag har ringts upp av två bostadssökande, där den ene har ”svenskt” namn och den andre ”invandrarnamn”. I 37 procent av samtalen fanns inslag av diskriminering från hyresvärdens sida. I 14 fall av dessa var diskrimineringen så tydlig att den med ”svenskt” namn blev erbjuden lägenhet samtidigt som den med ”utländskt” namn inte blev det.

Diskriminering på bostadsmarknad, arbetsmarknad, inom utbildningsväsendet och i samhället i stort är ett problem. Det bevisas gång på gång och det får mig att fortsatt argumentera för att integrationspolitik inte bara kan ”genomsyra alla verksamheter”.

När något ska ”genomsyra en verksamhet” kan man i alla fall om man arbetar med diskriminering, integration eller antirasism vara säker på att man är bortglömd, sopad under mattan i en källarlokal som inte längre används.

Annonser

Read Full Post »

Har man ett jobb så är man integrerad… Jag tror inte ens att arbetslinjens hårdaste företrädare menar att det är en så enkel ekvation. Men visst är det en viktig del. Om man levt på bidrag en tid eller studiemedel för den delen och sedan fått jobb känner man ganska lätt av skillnaden. Helt plötsligt kan ingen annan komma med pekpinnar och ha synpunkter på hur man spenderar sina pengar. Man är självständig och oberoende och ingen kan komma och säga att man ligger samhället till last. Klart sådant har en positiv effekt även på självförtroendet och även familjelivet i stort. Ekonomi brukar ju framföras som en av de stora anledningarna till att folk skiljer sig.

 Så politik som gör att fler kommer i arbete är absolut även bra för integration.  Arbetet med att öppna upp den svenska arbetsmarknaden är en krokig väg. Personer som invandrade på 50-, 60-, och tidigt 70-tal kom direkt ut i arbetslivet, men därefter har det varit allt svårare. Konjunkurdippar slår hårdare mot invandrare, diskriminering på arbetsmarknaden är både vanligt och svårt att komma åt med diskrimineringslagstiftningen. Dessutom är vi inte så vassa på att faktiskt ta reda på vad en utländsk examen, eller arbetslivserfarenhet betyder. Resurser för validering finns, men i för liten utsträckning och även där den finns, används de fullt ut?

 Hur ofta händer det att en arbetsgivare som ska nyanställa gör en koll på vad en civilingenjörsexamen från Iran innebär med svenska mått mätt? Jag har inga siffror, men de enskilda fall jag har sett talar sitt tydliga språk. Man väljer det man förstår, man sejfar. En rekrytering är trots allt kostsamt och arbetsgivare är klart sugna på att minimera sitt risktagande. Därför sker en väldigt stor del av tillsättningarna genom informella kontakter och de anställda har helst en svensk utbildning i bagaget.

 På sina håll finns goda exempel där företagare insett att utländsk kompetens inte bara är billig arbetskraft man kan få bidrag för, eller något man ska ha för att få lite goodwill. Willys i Rosengård förstod redan för tio år sedan att om man anställer personer som i högre grad speglar kundkretsen vad gäller etnicitet kan man dels ge kunderna bättre service på plats, men medarbetarna påverkade även utbudet i affären.

 En viktig del i arbetsmarknadspolitiken relaterat till integration borde rimligen bli att påverka attityder och stärka kompetens hos arbetsgivare när det gäller att se och förstå vad en utländsk kompetens innebär.

Etableringsreformen som nu sjösatts är den största förändringen i svensk integrationspolitik på mycket länge. Jag är själv en ivrig anhängare av den då man flyttar över det som tidigare hette introduktion och ofta låg på kommunala socialförvaltningar till arbetsförmedlingen. Egentligen skulle jag vilja se att kommuner marknadsför sig gentemot nyanlända redan när de väntar på permanent uppehållstillstånd. ”Om du har den, eller den utbildningen eller arbetslivserfarenheten, eller kan tänka dig att studera det här så skulle vår kommun vara ett bra alternativ för dig.” skulle det kunna heta.

 FORES vice vd Mattias Johansson och Fredrik Rosenqvist fil dr i ekonomisk historia skriver idag på DN debatt att etableringsreformen hittills är ett misslyckande.

” En ny rapport från tankesmedjan Fores visar att reformen hittills inte alls blivit den framgång regeringen hoppats på. I stället har de flyktingar som anlänt till Sverige de senaste månaderna fått sämre förutsättningar att snabbt ta sig in på den svenska arbetsmarknaden än de flyktingar som anlände innan reformen genomfördes. ”

De dömer dock inte ut reformens innehåll, utan framhåller främst brister i implementeringen. Jag kan köpa att en stor reform är komplex och att allt inte kommer fungera från dag ett. Man måste get det lite mer tid innan man utvärderar. Den sjösattes trots allt så sent som i december 2010. FORES rapport känns ändå som en angelägen granskning och förhoppningsvis kan man förbättra arbetet redan i ett tidigt skede.

Read Full Post »

Problem på arbetsmarknaden är något som tas upp i Danmark av ett konsortium som arbetar på uppdrag av bolag som Carlsberg, Lego, A.P. Möller-Maersk och Danske Bank, för att få högutbildad utländsk arbetskraft till Danmark. De för i SVD fram kritik mot danska politiker för den onyanserade bild av invandrare som präglar den danska debatten. De menar att de negativa tongångarna riskerar att skrämma bort högutbildad utländsk arbetskraft och att detta kan innebära sämre tillväxt i landet.

Lägger man till detta ett scenario där vi i Sverige skulle låta SD påverka migrationspolitiken i mer restriktiv riktning vore det än olyckligare, inte minst i ljuset av en studie som gjorts av statsvetarna Carl Dahlström och Anders Sundell vid Göteborgs universitet. De säger i en artikel i DN: ”Ju hårdare de etablerade partiernas invandringspolitik blir, desto mer ökar stödet för Sverigedemokraterna.”

Hårdare attityder och mer öppen eller förtäckt främlingsfientlighet skulle alltså kunna leda till att vi får sämre tillgång till välutbildad arbetskraft, med sämre tillväxt som följd, samt att Sverigedemokraterna skrattar hela vägen till valurnorna 2014.

 Häri ligger en stor del utav utmaningarna som vi liberaler står inför när vi ska driva politik och utforma integrationspolitik, migrationspolitik, arbetspolitik med mera, med mera.

 Arbetet med att ta fram ett nytt partiprogram för Folkpartiet som ska antas 2013 har redan börjat. Det är min mening att migrations- och integrationsfrågorna måste ha en given och framträdande plats i det dokumentet. Jag hoppas vi kommer vara starkt ideologiska och tydliga med våra värderingar. Jag hoppas vi starkt kommer driva på för en öppnare migrationspolitik med starkt inslag av arbetskraftsinvandring. Jag vill även se en tydlig linje i integrationsfrågorna där vi dels inriktar oss på individens väg till innanförskap, men i lika hög grad tar tag i strukturella problem.

 Oavsett om det är ekonomi, arbetsmarknadsfrågor, bostadspolitik, utbildning eller sociala frågor som intresserar en, så är bra politik på områdena migration och integration fullständigt avgörande för hur vårt samhälle kommer att se ut framöver.

Read Full Post »

Det här är andra delen i en serie inlägg jag tänker skriva om integration och integrationspolitik. Min grundtanke är att de flesta av oss, såväl personer som partier menar lite, lite olika när vi använder ordet integration. Kanske är det en av många anledningar till att vi så ofta talar förbi varandra?

Stiftelsen EXPO redovisar följande definition på ordet integration:

 ”Med integration menas den process som människor från andra kulturer genomgår för att anpassa sig till majoritetssamhället, t.ex. när en människa kommer från ett annat land till Sverige.

I motsats till assimilation, där minoriteter helt överger sin gamla kultur, sina traditioner och sitt språk, handlar integration om få en plats i samhället och samtidigt kunna behålla sin kulturella identitet.

För att integration ska fungera krävs att även majoritetsbefolkningen anpassar sig till minoriteterna, t.ex. genom att tillåta andra religioner, traditioner och seder. Det är med integration som man uppnår ett mångkulturellt samhälle. ”

Jag tycker definitionen fångar en hel del, men menar att ”få en plats i samhället…” måste konkretiseras.

 Jag ger mig på ett definitionsförsök och välkomnar förbättringstips och åsikter:

 Med integration menas den process som människor från andra kulturer genomgår för att anpassa sig till majoritetssamhället, samt den process som majoritetssamhället genomgår i samband med detta.

 När man är integrerad i ett samhälle är man en väl fungerande del i det och ses även av andra som en väl fungerande del av samhället.

 För att kunna vara en väl fungerande del i samhället måste:

  1. man självständigt kunna klara sig i sociala och yrkesmässiga situationer, samt i kontakt med olika samhällsfunktioner som t ex sjukhus, skatteverket, skolan.  
  2. ens sätt att leva accepteras och respekteras oavsett hur annorlunda det är, så länge man inte bryter mot lagen. Diskussion om sociala koder finns alltid inte minst mellan generationer och här kommer automatiskt även kommunikation mellan olika etniciteter in.
  3. lagar, strukturer och attityder som de facto diskriminerar människor på grund av deras etnicitet eller annan diskrimineringsgrund ändras. Här måste det självklart till en prövning från lag till lag då det självklart finns kulturella uttryck som vi inte ska acceptera.

 Som sagt, hjälp med att formulera det här stycket tas emot med stor tacksamhet.

 Utifrån definitionen formuleras sedan olika förslag på integrationspolitik, men ska integrationspolitiken leda till att varje aspekt av integration blir verklighet? Hur långt ska politiken lägga sig i och vad blir den enskildes egna utrymme?

 Vid nästkommande skrivtillfällen ska jag ge mig på att titta på regeringens integrationspolitik, integration som ekonomisk ekvation, arbetsmarknadspolitik, socialpolitik och bostadspolitik.

Read Full Post »

Den nytillträdde ordföranden för Ungdom mot rasism, Anton Landehag skrev den 21/3 en debattartikel i SVD Brännpunkt där han bland annat framför krav på att:

 ”Riktningen i svensk integrationspolitik förändras till att benämna rasismen som problemet och inte integrationen, för att på så sätt problematisera de rasistiska strukturerna och inte ”invandraren”. ”

 Landehag får på den punkten befogad kritik från såväl Amanda Björkman, grundare av debattsiten www.sverigesresurser.se och från Liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman.

 I relationen rasism och integration så är rasism ett av problemen för integrationspolitiken, men långt ifrån det enda. Anton Landehag har måhända gjort en tiondels pudel och nyanserat sig i ett TV-sänt inslag med Amanda Björkman, men frågan kvarstår, vad menar vi med integration? Fyller vi begreppet med samma innebörd och problemställningar om vi är politiker, universitetsforskare, journalister eller tjänstemän i förvaltningar?

Tidningen Fokus publicerade nyligen sin integrationsrankning av kommuner utifrån parametrarna:

 Andel utrikes födda, flyktingmottagande, absolut och relativ sysselsättning, absoluta och relativa ohälsotal och relativ arbetsinkomst.

 De relativa siffrorna jämförs då med inrikes födda personer i samma kommun.

 Järfälla där jag själv verkar hamnar på åttionde plats, men vad säger det om integrationen egentligen? Om de 79 kommuner som rankas bättre än Järfälla är otroligt mycket bättre så är Järfälla ändå nummer 80. Är det överhuvudtaget bra parametrar som används?

 En forskare måste tydligt definiera begreppen som används i en studie och precis på samma sätt måste vi politiker förklara vad vi menar med integrationspolitik.

 Till skillnad från forskarens krav på objektivitet ställs vi inför krav att redovisa vår definition även utifrån normativa ställningstaganden.

Vad vill vi med vår integrationspolitik?

 Var på skalan mellan etniska enklaver och total assimilering vill vi befinna oss?

Kanske ska hela skalan finnas med, men vad ska staten lägga sig i?

Read Full Post »

”En avgörande utmaning under de närmaste åren är att fortsätta stå upp för ett öppet och tolerant Sverige.” Så sa integrationsministern Erik Ullenhag igår när han besökte Malmö högskola. Han deltog där i ett seminarium om främlingsfientlighet.

För visst finns en oro att den Svenska samhällsdebatten förråas på samma sätt som den Danska, sedan Dansk Folkeparti gjort entré i maktens korridorer.

 Denna oro blev i veckan bekräftad på ett ganska tragiskt vis när bussföretaget Keolis i Jönköping ville förbjuda sina anställda att prata andra språk än Svenska på arbetstid, inklusive luncher och pauser. Bryter man mot regeln så ska man riskera att få sparken.

Är jag inte helt fel ute så skulle den här typen av villkor i ett anställningskontrakt innebära en motorväg mot fällande dom för brott mot diskrimineringslagen?

 Företaget har sedan backat ganska fort i frågan, men de fick inledningsvis stöd även av facket Kommunal.

 Regeln ska enligt Keolis finnas för att skapa gemenskap och trygghet och för att motverka diskriminering….

Kommentarer som att det stör när människor pratar utländska i ens närhet har kommit fram både i olika forum och i radio. Jo, det känns som att det råa klimatet är här och att de som burit på rasism i smyg nu mycket självsäkrare hackar ner på andra på grund av deras hudfärg, språk eller religion.

 Min åsikt i ämnet är glasklar. Jag gillar yttrandefrihet, jag gillar att slippa diskrimineras på grund av etnicitet och jag gillar att dessa regler gäller i lunchrummet på arbetsplatser.

Read Full Post »

Min ytterst dysfunktionella TV verkar mest bara gå på när Debatt går. Igår ägnades en del av programmet åt att basha bloggaren Kissie och andra så kallade skandalbloggare.

En ung tjej i panelen säger lätt aggressivt att hon läser hennes blogg, men försvarar sig med att hon ser det som underhållning. Det verkar som om hon menar lite lyteskomik på Kissies bekostnad. Men hon verkar arg på Kissie. För att andra gör som hon? För att Kissie drar in fett med flis på det hon gör och att hon blivit känd?

En journalist menar att Kissie visst får göra som hon vill, men att media för jisse namn inte borde ge henne uppmärksamhet… Men varför masar hon då sig till studion i akt och mening att diskutera Kissie då? Personlig marknadsföring vägde kanske tyngre?

Sedan det där tjatet att så fort man fått en publik, eller blivit känd så har man ett ansvar eftersom man nu uppgraderats från människa till ”förebild”.

I mina ögon har en bloggare ungefär samma ansvar eller ickeansvar gentemot sin publik som andra media i samma genre. Fast folk verkar bli surare när man kan hänga upp sina åsikter på en person snarare än modetidningar eller skvallerpress.

Sedan ska folk få det att låta som att man bryr sig om dessa bloggare: De är så naiva, så unga, de vet inte vad de gör, deär dåliga människor, säkert olyckliga etc, etc. Jag tror majoriteten som häver ur sig åsikter om dessa bloggare struntar högaktningsfullt i hur de mår.

Men det sticker i ögonen när en ung person drar in massor med pengar och blir kändis. Det sticker ännu mer när personen inte platsar in i någon kulturell-, eller annan elitgrupp som kan svänga sig med citat från Sartre eller Camus. Mest provocerande är det kanske om personen verkar korkad? För vad gör det oss andra vanliga knegare till? Vi som kanske bär på drömmar om ekonomiska framgångar och kändisskap, men inte ens kan kläcka en säljande idé till en blogg?

Read Full Post »